Barn och ungdomar behöver läsande förebilder sägs det. Dagligen behöver de se föräldrar och personer i sin näromgivning som läser. Vuxna som inte bara uppmanar barnen att läsa, utan som står bakom uppmaningen som levande exempel på glädjen, nyttan och nöjet av att vara en läsare.

Näromgivningen för ett barn eller en ungdom, det är hemmet men det är också skolmiljön. Jag undrar om det kan vara så att vi också till en del har förlorat unga vuxna inom skolvärlden som helhjärtade läsare. Hörde på läskompetensforumet på Hanaholmen förra veckan att enligt någon undersökning så läser en del av lärarna under 40 år inte speciellt mycket själva nuförtiden. Det är givetsvis lättare att inspirera till läsning då man själv är hängiven.

På seminariet bestod deltagarna till absolut majoritet av kvinnor. Att generalisera är dumt men om någon på de idé-eftermiddagarna som jag håller för lärare brukar se uttråkad ut så är det oftare männen inom skolvärlden än kvinnorna. De vuxna är alltid modeller för barn och vi talar oroligt om pojkars minskade läsning.

Även graden av intresse som de vuxna visar under ett upplevelseprogram för barngrupper och klasser skvallrar om den inställning vederbörande har för läsningsinspirationsarbete. I lyssnandet och emottagandet är den vuxna naturligtvis också en förebild. Nuförtiden då vi pratar mycket kring läsningen och delar en gemensam oro för dess fortbestånd så har allting betydelse.

Attityden kan för en potentiell läsare vara avgörande - på gott och ont.

Agneta Möller-Salmela Läslust ambassadör.