AMBASSADÖRSDAGBOK: Det långsamma livet

to 1. tammikuuta 2015 19.37.00

Ambassadörens senaste resa gick till Kökar, i lillajulstider långt ut i den åländska skärgården, och med en förfärlig förkylning som irriterande bihang. Trots snuva och hosta så var det en upplevelse att träffa barn, lärare och föräldrar i det lilla samhället. Ett sådant varmt och välkomnande bemötande värmde en frusen ambassadörssjäl.

Sedan kom december och jul helt traditionellt med familjen. Under en lång helg hinner man möta det långsamma livet, forma det, uppleva det och fundera på dess betydelse i vår moderna värld. Långsamheten behövs då man skall bli en läsare. Det måste finnas stillhet och tid, böcker av alla sorter inom räckhåll och tillräckligt med tålamod för att läsaren skall hinna fångas av berättelsen i boken.

Tålamod är en bristvara hos våra barn och ungdomar. Datorer har snabba flimrande bilder och televisionens barnprogram för berättelsen framåt med ett rasande tempo. I bästa fall läser människan av idag i samma takt som människorna förr. Om ett barn eller en ungdom inte har flyt i läsningen och om berättelsen därför framskrider trögt då blir processen ännu långsammare och kan inte tävla med de snabba aktiviteterna.

Denna jul har jag också tänkt mycket på ett omodernt, nästan bortglömt ord. Nämligen ordet Fredsfostran, är det någon som använder det ordet längre? Jag tänker på alla reklamer av krigiska leksaker och datorspel som vuxna köper till sina barn. Finns det längre ett värde i att försöka fostra sina barn till fridsamma människor? Det bästa tänkbara påverkningsmöjligheten har ju boken, som alldeles naturligt leder barnen till ett empatiskt förhållningssätt, där man respekterar andra människor och ser olikheterna människor emellan som en värdegrund.

I ett av mina bokprogram som handlade om mod i olika sammanhang, läste jag en berättelse om ett utsatt barn i ett krig. Jag läste den för sjätte klassister i olika skolor. Innan läsningen hade vi pratat lite om krigsspel i datorvärldar och alla pojkarna var bekanta med dessa spel. Vinklingen i boken som jag hade valt att läsa var ju alldeles annan än i krigsspelen.

Boken handlade om ett barn som visade prov på ett häpnadsväckande mod under svåra omständigheter. Absolut alla elever kunde sätta sig in i den lilla flickans känslor. Efter den berättelsen var tystnaden total i klassen.

LÄSLUSTAMBASSADÖR

Agneta Möller-Salmela 29.12.2014