I mitt första inlägg om ambassadörsarbetet önskade jag mig en tidsmaskin för underlättandet av de fysiska resorna. Alla resefarhågorna besannades i slutet av förra veckan då jag var på väg till Jyväskylä för att hålla en verkstad i högläsning och föreläsa om stämningsskapandet och miljöns betydelse för den optimala bokstunden.

Vi hade en fin verkstad med ivriga deltagare. Men hemresan, där blev det bekymmer. Det är lång väg från Hangö till Jyväskylä och det kände jag i kropp och själ efter tio timmars resande! Det kunde ha gått helt på tok men allting vändes till en underbar solskenshistoria i höstrusket. Första tåget, från Jyväskylä till Helsingfors, var försenat, men mig berättades att mitt följande tåg mot Åbo skulle vänta på mig även om vi var försenade. Men se, det tåget hade inte väntat och det var det sista kvällståget som man kunde komma hem till Hangö med.

Snabbt viftade jag till mig en konduktör och förklarade att nu är goda råd dyra då nästa läsningsinspirationskurs skulle börja tidigt nästa morgon i Hangö, den med deltagare från olika håll i Finland. Tågets alla konduktörer samlades på perrongen och de förstod mitt dilemma genast. Snabbt fixade de behövda papper och jag fick ett ersättningskort med vilket jag skulle få åka taxi hela vägen hem till Hangö.

Tåget reste vidare och där stod jag i den kalla natten på perrongen vid Böle station. Jag tog mina föreläsningsgrejer och började gå mot rulltrapporna och därifrån upp till vänthallen. Den första person som jag såg där uppe var en lärare från Hangö stads skolor. Genast adderade jag två och två, fick summan att bli fem och frågade läraren om hon också hade missat tåget..? Som den räddande hjälte som jag kände mig just då, så viftade jag med mitt taxikort och erbjöd henne skjuts hemåt.

I nästa ögonblick dyker resten av skolans lärare upp, glada och nöjda med nattmat i händerna. Lärarna hade varit på teater. De hade kommit med abonnerad buss från Hangö och nu lade de beskyddande sina armar om mig och bedyrade att de nog minsann tänker föra hem sin sagotant – inte tu tal om annat. Det glada sällskapet svepte ut genom stationens dörrar och föste framför sig en förvirrad ambassadör som utan protester steg in i den väntande bussen.

Från nattsvart förtvivlan till glada skratt på tio minuter! Slutet gott – allting gott!